Tecken
på psykisk misshandel

Support Forum

Chatta

 

Vad kan du göra i en utsatt situation?

Syftet med sidan

Länkar




Syftet med sidan

Efter att jag själv hade blivit utsatt för psykiskt och fysisk misshandel så insåg jag att det fanns ett stort behov av en mötesplats för män. Jag vet hur jobbigt och svårt det är och därför är det så viktigt att man får support av andra med samma uppevelser. Jag hade dock turen att få den supporten, men jag tvivlar på att långt ifrån alla har den möjligheten. Förhoppningen är att den här sidan kan vara till hjälp för såna som har hamnat i en pressad situation och som behöver råd och stöd.

Min egna erfarenhet:

Jag gick in i ett förhållande där jag successivt fick min självkänsla borttagen. Fast att jag tyckte jag var väl förberedd för att se varningsignaler i ett förhållande så gjorde jag inte det. Rätt tidigt så började det med att hon attackerade mina mest sårabara sidor. Men jag trodde det bara skulle hända någon gång då och då och lät det fortgå. Tillslut blev det som en vana och del av vardagen. Det började rätt oskyldigt kommer jag ihåg med ett nyp och några örfilar som hon lyckades göra så att det blev på skoj. Utifrån det utvecklas något som skulle bli rena rama kränkningar som blev fler allt eftersom tiden gick.

Förnedringarna blev rätt vanliga när man vistades utanför lägenheten. Hon sa kränkande anklagelser när vi gick förbi en grupp människor och det kunde vara som hur usel man var på något hemma som inte var sant. Det som var det mest stressande var det konstanta hotet av att man inte visste när man sa något fel som gjorde att hon fick utbrott och kunde kasta saker omkring sig. Men det som också påverkade mig var när det blev en systematik på det hon gjorde och sa.

Det som gjorde att jag tillslut gjorde att jag förstod vad som pågick var när jag hade besök. Partnern blev upprörd över något väldigt litet men jag lyckades se hur det såg ut för min gäst och då började jag förstå att det inte var fel på mig, vilket jag hade trott en längre tid.

Hon fick dessutom ungefär 6 månader på sig att hitta en egen bostad eller flytta hem hos någon men det struntade hon blankt i. Utan höll sig kvar så länge det gick. Efter att jag hade försökt med i princip allting så fanns det bara en utväg för mig att slänga ut mig själv och henne från lägenheten. Efter det accepterade hon slutligen att flytta till sina föräldrar. Det var nog också framförallt det att jag bara ville henne väl och förstod att hon mådde dåligt som gjorde så att jag ändå ville hennes bästa hur konstigt det än verkade men jag ville inte bli så pass påverkad av henne så att skulle förlora min godhet.
Jag pratade med en del personer under den tiden. Och för dom flesta var det ju självklart att jag bara skulle kasta ut henne. Men när man väl är i sitsen är det en helt annan värld än vad som anses vara den bästa logiska lösningen.